-

Now you're just somebody that I used to know

Jag gillar när jag knappt har tid. När allt rusar förbi och när man plötsligt finner sig själv stillastående för att hinna andas in allt som händer. Dumt att klaga egentligen.

MEN, så uppskattar jag ju att strosa runt själv. Bra musik och laga mat. Speciellt när jag hittar lite besatthet till någon låt, såsom denna. Det verkar som om betingning inte fungerar på mig. Jag har fått dille på cole slaw, kyckling, beasås och vitlöksbröd. Har tappat räkningen på hur många kvällar som jag har ätit det i höst. Det intressanta är att jag varannan gång får ont i magen. Riktigt ont. Trots detta så fortsätter jag att längta efter det. Man kan ju tro att jag borde sluta gilla det, men icke.

Jag har även fått reda på att mitt knä är paj. Lyckades antagligen förstöra det förra vintern då jag var lite väl envis med träningen, trots snö och is. I alla fall så vet jag vad det är och efter nyår så ska jag börja med 12-veckors rehabiliterinsträning. Jag är jäkligt taggad, för jag kommer få löpträna utöver de dagliga övningarna!

Ikväll är jag fruktansvärt upptagen, har Jamie Oliver på mute och lyssnar på Gotye. Äntligen har Somebody that I used to know kommit ut på Spotify. Så jag tänker ha den på repeat tills grannarna klagar och nynna med You can get addicted to a certain kind of sadness. Jag älskar att gräva ner mig.

2011-12-16 @ 19:56:52 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vek

Ehm, jag tror min kropp håller på att ge upp. Jag fick kramp i en arm av att gäsp-sträcka-på-mig.

Det blir mörkt alldeles för tidigt, jag har tenta imorgon och min kropp vägrar att samarbeta. Känns lite sådär va. Så jag har städat. Städat en massa. Tror att jag försöker ersätta träning med städning, kan säga att det inte funkar. Jag får inga feta adrenalinkickar av att dammsuga.

Så ja, jag är lite grinig ikväll. Men det är okej att vara det, för imorgon är det en ny dag.

2011-10-27 @ 18:51:53 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ewan.

Jag och Karin sitter och länkar bilder på Ewan McGregor till varandra.

Vadå behöver en hobby?

2011-10-17 @ 22:38:54 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

På-knappen.

Jag har inget mellanläge. Jag är på eller av.

Igår gjorde jag ingenting. Gosade med mitt termotäcke tills Martin & Matilda dök upp med matvaror och lagade kvällsmat. De hjälpte mig även med diverse sladdar, brandvarnare, webkameran och datorn. Det är underbart att ha ett par extra föräldrar som tar hand om en. Jag är så bortskämd med fantastiska vänner!

Idag var jag på. Freakin' on. Trampade ner till stan och uträttade ärenden som jag skjutit på länge. Därefter så tog jag en promenad (som mina anklar klagar på nu) på sisådär 7,5 km. Tack och lov så kom Martin & Matilda och hjälpte mig med fler sladdar idag. Sedan tog städdjävuelen över. Jag skurade plattor, ugnen och städade hela lägenheten. Ja, jag skurade till och med duschen med tandborste (!!!). Därtill har jag lagat riktigt god mat och nu pluggar jag. Det konstigaste är att jag gillar det. Jag älskar söndagar.

Kan även tillägga att torsdagen blev asrolig. En öl blev till ett par och Lo-Fi-Fnk var bra, fast bäst var vi på dansgolvet. Och fredagen blev också över förväntan. Fulvinsrunda och så blev det NH. Fint, riktigt fint.

Törstig tjej!

2011-10-16 @ 21:32:31 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

I've got my clown shoes on

Åh, Carl.

Mycket stön och suckar nu, jag vet. Men jag gillar't!

För jag skulle inte ha några problem att ta en drink tillsammans med Tired of running. Skulle inte ha något emot att se på pianospelet i Tired of running pt 2. Jag menar; A guilty conscience feeds on a healthy mind at night.

Jag hade en urgo helg när brosan var här. Det blev chill och kvalitetstid, tillsammans med tv-spelsnördande och goda middagar. Sedan tänker jag sjävklart skryta med att jag är kung på Street Fighter, för jag spöade alla grabbarna i det! Och självklart så måste jag rekommendera den otroligt snygga och smått galna Sucker Punch.

Tv-spel är bäst spelat utav Teletubbies!

2011-10-12 @ 22:21:53 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Krunegård

Pojkar. Pojkar. Vad gör de med mig?

De första 30 sekunderna på 5:e försöket. Det. är. så. jävla. bra. Det är en sån låt som jag startar om och om igen. Det är lite samma sak med Barn från röda stan, för jag kan inte låta bli att gå runt och nynna med i Du är allt jag ser och hör, du är allt jag ser och hör. Det är något med Markus' röst och jag tror det är tempot. Hursom helst så är han fantastisk. Hur smart är inte Allt gör mindre ont sen? Rader som du är som ett gammalt skämt, du tappar nåt, vadå, farten roar mig. Jag kan ju inte nämna Krunegård utan Laakso, för fan vad de är fina, speciellt när Norrköping ligger så nära numera.

Avslutar med några rader ur Kär i en Borderline.

Jag är född stressig och kräver mer
kan inte bara sitta ner och se hur saker blir
då förstör jag hellre allting

Jag var kär i en borderline
fanns inga gränser som jag inte kunde tänka mig och spränga
för att få va med dig

2011-10-07 @ 15:30:10 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Pojkar, pojkar, pojkar!

Som 14 år igen.

Det är fantastiskt vad musik gör med en. Jag är definitivt en periodare. Lyssnar ständigt på musik, men när det kommer till det där pubertala "JÄVLAR VAD ASABRA" så är jag en periodare. Just nu har jag en sån härlig 14 års-period igen. Det är som att vara nykär, som man bara kan vara på det där naiva sättet. Sådär så att det pirrar i magen och när man ska beskriva hur det känns så snubblar man över orden för att man har så mycket att säga.

Och det handlar om en pojke. Det handlar oftast om pojkar. Ibland handlar det om franska snygga tjejer som klär sig i electro, men oftast är det pojkar som definierar pop. Om jag ska vara ärlig så har väl en och annan äldre man råkat följa med, vem kan stå emot deras vita tinningar och charm?

Men just nu är det pojkar. Som Montt Mardié. Honom återkommer jag alltid till, finns så mycket mer att lyssna på bland stråkar och klassiska popmelodier. Min favoritlåt med honom involverar dock en flicka, Annika Norlin som jag också brukar känna lite heta känslor för. Jag dör ju för rader som I'll hold you while you break tillsammans med And that sooner or later I'll breathe somehow. Sedan måste jag ju nämna Elisabeth by the Piano, Welcome to Stalingrad och One kiss.

Nu blev jag överexalterad. Ska lugna ner mig, som jag hoppas att regnet också kan göra så jag kan göra klassisk fredagsrunda på stan, systemet och Hemköp. För ikväll kommer brosan till stan, förväntar mig massa filmer och tv-spelade!

And that I'll sooner or later I'll breathe somehow.

2011-10-07 @ 15:10:42 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Assååååå

Det är ganska häftigt att inse att man gillar sitt liv. Nej, att man älskar sitt liv!

Visst, det har varit tufft ett tag. Främst för att min kropp har motarbetat mig, big time. Igår var jag på röntgen och blottade mig för vilt främmande människor. Sedan så tänkte jag, hur kul kan man ha, och slog på stort med att lämna blodprov också. Jag vet, jag är bad ass.

Men på det stora hela så har jag inte mycket att klaga på, för det går bra nu.

Och så är jag nykär i Markus Krunegård och Kristian Anttila igen!

(Okej, det är mycket pojkar nu - saknaden kanske gör sitt till.)

2011-10-06 @ 12:35:00 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Open your mouth and be a fool

Äntligen slog bitterheten till!

När sömnbrist, orsakat av hosta, gör att man mår sämre igen - då får man fan vara bitter. Kvittar hur jag sitter, ligger eller står för hostan är ett irriterande faktum. Så kvällens planer blev inställda och jag blev liggandes hemma. Surt.

Fast sen ledsnade jag på mig själv, bestämde mig för att vända på det. Därför öppnade jag en cola och tog fram höstmyset - stearinljus. Därtill så tänkte jag spendera min kväll med den bästa personen som jag kan komma på - mig själv! Ja, cheesy som fan. Men samtidigt så är jag ganska trevlig, när jag får lyssna på 80-tals synth och svensk pop. Det enda jag ska tjura över är att Page - Dansande man inte finns på Spotify, istället blir det Robot.

2011-09-09 @ 20:38:52 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sleeping Sickness

I awoke, only to find my lungs empty
Through the night, so it seems I'm not breathing

Jag upplever alltid att den låten är alldeles för kort, trots att den är drygt fyra minuter.

Igår natt var min första feberfria natt på ett par dagar, fantastiskt kan tänkas - men då hostade jag halva natten istället. Äsch, det kunde ju varit värre. Som att uppleva två olika magsmärtor, samtidigt - vilket jag också gjorde idag. Jag har i alla fall fått tillbaka något som liknar en röst, även om tjej i kassan på Ica lyfte på ögonbrynet. Det är alltid värt att offra sin värdighet för cola och mjölk.

Vafan, det kunde varit värre.

(Nej, jag vet inte heller varifrån denna präktigt positiva anda kommer ifrån, jag är också skrämd.)

2011-09-06 @ 22:51:47 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ännu mera Orup.

Det har varit en hel del Orup den senaste tiden. Jag tänker inte klaga.

Jag tänkte mest konstatera hur förbaskat fint det är när man en vacker vårdag får en LP i handen (inslagen i tidningspapper). Sedan att jag inte kan få till Orups crazy eyes är ett nederlag jag får lära mig att leva med. Han har blivit ett självklart val när jag & min kära Jens har behövt tagga till. Eller så har jag skällt ut DJs för att de inte har haft "Jagad av vargar" till hands. Därtill så tvingade jag med Karin att se honom live i Linköping. Vi smet ifrån fulsittning, utklädda till hiphopare, och skrålade högre än alla medelålderspar. Det i sig var ju ingen utmaning. När jag insåg att febern höll på att ta över i fredags så bestämde jag mig för en snabb reträtt hemåt, men blev stoppad av ett par killar som ville diskutera Orup. Ja, jag hittar inte ens på. Så det blev en lång diskussion om favoritlåtar och om GES. GES som jag faktiskt såg när jag var läskebacksliten (alltså när jag var så liten så att jag fick stå på en läskeback i Borgholms Slottsruin). Och idag när eftermiddagsfebern hade mig i sitt våld så dyker han upp på svt, som en räddare i nöden. Tack Orup!

2011-09-04 @ 23:48:31 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Luktar stall.

Onsdag. Mulet. Någon regnskur. Två föreläsningar. Vardag.

Efter att jag hade hunnit några kilometer i spåret och därefter kollapsat i soffan, tyckte jag att det vore mysigt med regn. Så det regnade. Tack Orup!

Därefter tyckte jag att (alla) mina kängor förtjänade en rejäl putsning. Så jag satte mig på köksgolvet och började gno. Riktigt tjusiga blev de, om jag får säga det själv. Det komiska med det hela var att jag kom på mig själv med att lukta på mina händer - och undra varför de luktade stall? Läderputs, hallå! Lädervård var kanske inte det roligaste med hästarna, men ack vad rofyllt. Men jag fick nöja mig med mina kängor ikväll.

Sur häst & blek tjej.

2011-08-31 @ 20:35:18 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ponnyklubben goes München Hoben

Vi blir ju inte snyggare än sådär.

Finns även stora planer för Ponnyklubben framöver, stay tuned!

2011-08-27 @ 19:01:08 Permalink dagbok Kommentarer (2) Trackbacks ()

ORUP

Om det är någon gång som man ska skråla "Upp över mina öron, över hela min kropp!" så är det när Orup besöker staden och man smiter ifrån en fulsittning utklädd till hiphopare.

Och F står ju självfallet för - Fan vad bra Orup är.

2011-08-22 @ 20:43:43 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Öh. Eh. Jo.

Det finns lite värme kvar, dags att klämma ur det sista ur den här sommaren. Idag hade jag shorts och rundan i spåret gjordes extra svettig tack vare värmen!

Ikväll är det dock jag och böckerna som gäller. Ja, nästan hela kvällen. Okej, det blir nog någon timme med Skype också. Och kanske lite Mastechef.

Förresten, varför behöver man åka till USA när man har en fritös?!? Gjorde egen friterad kyckling och jag är mer än nöjd med resultatet! Antagligen borde jag tagit ett varv till i spåret, men snart fryser man ändå häcken av sig!

HELT orelaterad bild, KUL VA?!

2011-08-22 @ 19:56:48 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()