Jokeboy har dragit till Singapore han också. Grabbarna äter middagar på en varm strand medan jag kämpar på i ett slaksigt motionsspår i ryd. Livet känns så rättvis ibland. Jag saknar mina grabbs.

Neurotentan är skriven, present till min kära bror är inhandlad, tågbiljetten är bokad och ja, det blev visst helg.

 

För idag ska faktiskt Ponnyklubben på dubbeldate med ett gäng smålänningar. Det vankas god mat, några kalla och The Concretes på [HG]. Det är fint att leva, trots iskalla vindar.

 

Mado-Lis & Käähin irriterade över tårtkastning.

Jag är återuppstånden! Visserligen inte på tredje dagen, men jag minns inte så mycket ifrån konfirmationen heller. Även om jag de senaste dagarna starkt övervägde att bli bundis med snubben där uppe (nej, Thomas, jag syftar inte på dig).

Så, igår åkte jag på en ny crush. Benedict Cumberbatch är hans namn. På riktigt, hur övercoolt är inte det? Iaf så är det hans som spelar Sherlock i en ny brittisk serie, där de gör serien i en modern tappning. Spana in trailern!

Nu tänker jag fortsätta äta ädelostmackor och lyssna på Daniel Adams-Ray. Och vara löjligt tacksam över hemtjänst (du är en ängel, Karin!).

Jag gillar söndagar skarpt. Detta även när det inte är ponnysöndag. Fast ponnysöndagar är ibland det bästa jag vet. Speciellt när vi slår på stort och lagar mat, ser på ponnyfilm och målar ponniesar.

Men söndagar i sig är underskattade. Framför allt om man slipper vakna upp bakis. Det är något fint över att människor är ute och söndagspromenerar, när jag joggar en runda i rydskogen. Det är något väldigt mysigt över att tända ljus, ta hand om sig själv lite extra och laga någon god mat.

Nästan lika bra som min Söndagslista.