Open your mouth and be a fool

Äntligen slog bitterheten till!

När sömnbrist, orsakat av hosta, gör att man mår sämre igen - då får man fan vara bitter. Kvittar hur jag sitter, ligger eller står för hostan är ett irriterande faktum. Så kvällens planer blev inställda och jag blev liggandes hemma. Surt.

Fast sen ledsnade jag på mig själv, bestämde mig för att vända på det. Därför öppnade jag en cola och tog fram höstmyset - stearinljus. Därtill så tänkte jag spendera min kväll med den bästa personen som jag kan komma på - mig själv! Ja, cheesy som fan. Men samtidigt så är jag ganska trevlig, när jag får lyssna på 80-tals synth och svensk pop. Det enda jag ska tjura över är att Page - Dansande man inte finns på Spotify, istället blir det Robot.

Sleeping Sickness

I awoke, only to find my lungs empty
Through the night, so it seems I'm not breathing

Jag upplever alltid att den låten är alldeles för kort, trots att den är drygt fyra minuter.

Igår natt var min första feberfria natt på ett par dagar, fantastiskt kan tänkas - men då hostade jag halva natten istället. Äsch, det kunde ju varit värre. Som att uppleva två olika magsmärtor, samtidigt - vilket jag också gjorde idag. Jag har i alla fall fått tillbaka något som liknar en röst, även om tjej i kassan på Ica lyfte på ögonbrynet. Det är alltid värt att offra sin värdighet för cola och mjölk.


Vafan, det kunde varit värre.

(Nej, jag vet inte heller varifrån denna präktigt positiva anda kommer ifrån, jag är också skrämd.)

Ännu mera Orup.

Det har varit en hel del Orup den senaste tiden. Jag tänker inte klaga.

 

Jag tänkte mest konstatera hur förbaskat fint det är när man en vacker vårdag får en LP i handen (inslagen i tidningspapper). Sedan att jag inte kan få till Orups crazy eyes är ett nederlag jag får lära mig att leva med. Han har blivit ett självklart val när jag & min kära Jens har behövt tagga till. Eller så har jag skällt ut DJs för att de inte har haft "Jagad av vargar" till hands. Därtill så tvingade jag med Karin att se honom live i Linköping. Vi smet ifrån fulsittning, utklädda till hiphopare, och skrålade högre än alla medelålderspar. Det i sig var ju ingen utmaning. När jag insåg att febern höll på att ta över i fredags så bestämde jag mig för en snabb reträtt hemåt, men blev stoppad av ett par killar som ville diskutera Orup. Ja, jag hittar inte ens på. Så det blev en lång diskussion om favoritlåtar och om GES. GES som jag faktiskt såg när jag var läskebacksliten (alltså när jag var så liten så att jag fick stå på en läskeback i Borgholms Slottsruin). Och idag när eftermiddagsfebern hade mig i sitt våld så dyker han upp på svt, som en räddare i nöden. Tack Orup!