-

Jag hade en urgo helg när brosan var här. Det blev chill och kvalitetstid, tillsammans med tv-spelsnördande och goda middagar. Sedan tänker jag sjävklart skryta med att jag är kung på Street Fighter, för jag spöade alla grabbarna i det! Och självklart så måste jag rekommendera den otroligt snygga och smått galna Sucker Punch.

Tv-spel är bäst spelat utav Teletubbies!

2011-10-12 @ 22:21:53 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Krunegård

Pojkar. Pojkar. Vad gör de med mig?

De första 30 sekunderna på 5:e försöket. Det. är. så. jävla. bra. Det är en sån låt som jag startar om och om igen. Det är lite samma sak med Barn från röda stan, för jag kan inte låta bli att gå runt och nynna med i Du är allt jag ser och hör, du är allt jag ser och hör. Det är något med Markus' röst och jag tror det är tempot. Hursom helst så är han fantastisk. Hur smart är inte Allt gör mindre ont sen? Rader som du är som ett gammalt skämt, du tappar nåt, vadå, farten roar mig. Jag kan ju inte nämna Krunegård utan Laakso, för fan vad de är fina, speciellt när Norrköping ligger så nära numera.

Avslutar med några rader ur Kär i en Borderline.

Jag är född stressig och kräver mer
kan inte bara sitta ner och se hur saker blir
då förstör jag hellre allting

Jag var kär i en borderline
fanns inga gränser som jag inte kunde tänka mig och spränga
för att få va med dig

2011-10-07 @ 15:30:10 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Pojkar, pojkar, pojkar!

Som 14 år igen.

Det är fantastiskt vad musik gör med en. Jag är definitivt en periodare. Lyssnar ständigt på musik, men när det kommer till det där pubertala "JÄVLAR VAD ASABRA" så är jag en periodare. Just nu har jag en sån härlig 14 års-period igen. Det är som att vara nykär, som man bara kan vara på det där naiva sättet. Sådär så att det pirrar i magen och när man ska beskriva hur det känns så snubblar man över orden för att man har så mycket att säga.

Och det handlar om en pojke. Det handlar oftast om pojkar. Ibland handlar det om franska snygga tjejer som klär sig i electro, men oftast är det pojkar som definierar pop. Om jag ska vara ärlig så har väl en och annan äldre man råkat följa med, vem kan stå emot deras vita tinningar och charm?

Men just nu är det pojkar. Som Montt Mardié. Honom återkommer jag alltid till, finns så mycket mer att lyssna på bland stråkar och klassiska popmelodier. Min favoritlåt med honom involverar dock en flicka, Annika Norlin som jag också brukar känna lite heta känslor för. Jag dör ju för rader som I'll hold you while you break tillsammans med And that sooner or later I'll breathe somehow. Sedan måste jag ju nämna Elisabeth by the Piano, Welcome to Stalingrad och One kiss.

Nu blev jag överexalterad. Ska lugna ner mig, som jag hoppas att regnet också kan göra så jag kan göra klassisk fredagsrunda på stan, systemet och Hemköp. För ikväll kommer brosan till stan, förväntar mig massa filmer och tv-spelade!

And that I'll sooner or later I'll breathe somehow.

2011-10-07 @ 15:10:42 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Assååååå

Det är ganska häftigt att inse att man gillar sitt liv. Nej, att man älskar sitt liv!

Visst, det har varit tufft ett tag. Främst för att min kropp har motarbetat mig, big time. Igår var jag på röntgen och blottade mig för vilt främmande människor. Sedan så tänkte jag, hur kul kan man ha, och slog på stort med att lämna blodprov också. Jag vet, jag är bad ass.

Men på det stora hela så har jag inte mycket att klaga på, för det går bra nu.

Och så är jag nykär i Markus Krunegård och Kristian Anttila igen!

(Okej, det är mycket pojkar nu - saknaden kanske gör sitt till.)

2011-10-06 @ 12:35:00 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()