Jag har just tagit mig igenom delar av min Madeshowen-dvd, åh vad jag har skrattat.

Jag måste kanske görat, pierca mig i örat
Det är otroligt vilket gäng vi var, fy fan vad roligt det var. Och vilka killar, vad de utsatte sig för! För jag menar, vem kan motstå Edwin i sin blommiga brottar-trikå?! Eller Emils galna energi på scenen? Fast jag tror nästan att min favorit är skönhetstävlingen för Paradisets tjejer, där Edwin vinner! JP & Putte i beiga kläder som utför en fruktansvärt avancerad dans, som de lyckas få fel! Och Emelie som Idol-Kirsti, gick ju inte heller av för hackor! Ica var riktigt söt i sin lilla klänning för Trasdocks-numret.

Och tatuera drakar på min stjärt
 Fast det är egentligen inte numrena som var det roliga, det var allt runtomkring. Den där nervösa och pirriga stämningen bakom scenen och alla roliga minnen. Fredrik som totalt retade sönder Ica för hennes dåvarande kärlek så hon började fnissa okontrollerat på scen. Eller alla övningarna vi hade för att få ihop våra dansnummer, de flesta övningarna slutade ju oftast med snack om diverse ovesäntliga saker. Och vilket jobb vi lade ner på våra scenkläder, tror att syslöjsdläraren tänkte slänga ut oss efter ett tag! Allt pepp och uppmuntande ord som man fick av ett stort och härligt gäng.

Jag tror att det är något som är galet med mig.

Staring at the broke street light
Jag blir så stressad när jag tänker på framtiden. Som sagt så har jag ingen aning om vad jag vill syssla med, och det driver mig till vansinne. Jag lär behöva ett jobb i sommar, men frågan är vad man kan få tag på? Alla tankar om vad som ska hända efter studenten känns mer förvirrande än någonsin... Hej min kära vän, ångest, det var ett tag sedan sist.

So if I call will you be there?
Det är kanske därför som jag har funderat på en del småsaker, såsom vad jag verkligen uppskattar. Och jag kommer hela tiden tillbaka till att det är just de där små stunderna. Ibland kan det räcka med att man får en promenad med solen i ryggen, eller när Ulit lägger huvudet i min famn bara för att få lite omsorg. Något jag verkligen uppskattar är omtankar. Ni vet, som när någon skickar ett sms med något kort, men som rör en eller bara att någon säger att man faktiskt är en okej person. Det är de små sakerna som gör skillnad.

Jag har kommit fram till att jag har kärlek, kärlek som jag tar allt för givet. Det finns ett par tjejer som har hållt ihop sedan sjuan, ett gäng som har delat på skratt, kärlek, bekymmer, bråk, alkohol, kläder och framför allt vänskap. För det har jag lärt mig, det är inte alltid så lätt - ibland får man kämpa lite. Det finns så mycket som vi har upplevt tillsammans, så många minnen.

And all the roads we have to walk are winding
För vem glömmer bort våra små fjortisfester i Eskilsryd? Ellens "underbara" blandingar, den där kassa cd-spelaren och brasan som jag tror nästan alla råkade offra ett par skosulor till. Allt skratt, alla övernattningar och de improviserade nattbaden. Det var då alla bar jeansjackor, grabbarna var tuffa på sina mopeder och jag tvingade alla att lyssna på The Sounds. Eller alla våra gånger på Sandra? Vi hade ju till och med ett "raggningslinne", ett utav våra mindre charmiga minnen kanske?

And all the lights that lead us there are blinding
Jag kommer så väl ihåg när vi tog bussen hem till mig en dag efter skolan. Vi hade fått för oss att vi skulle trycka t-shirts till ett par snorvalpar (Kalle & Ulrik, har jag för mig). Har jättefina bilder på när Amanda steker hamburgare och ser lite lagom tokig ut! Men vi fick ihop några t-shirts och fick tid för twister(ett återkommande faktum i våra liv) och en massa skvaller.

I don't believe that anybody feels the way I do about you now
Det kan inte vara allt för länge sen som satt hemma hos Ellen och skvallrade som bara vi kan. Kom ihåg att ämnet smög in på spöken och dylikt, vilket blev rättså skrämmande när vinden ven runt knuten och med våran fantasi. Tror till och med att detta resulterade i att vi alla övernattade hos fröken Götesson, fram med sovsäckar och madrasser! Känslan av att somna bland vänner är bland det bästa.

Today is gonna be the day
Så det jag skulle säga med all denna text var egentligen ett enkelt  tack. Tack så otroligt mycket för att ni finns där,  för mig när jag behöver er. Tack för alla minnen och jag hoppas att jag kan tacka för kommande. Tack för att ni är ni, utan er hade jag inte varit där jag är idag. Och tack, för jag säger det allt för sällan tjejer.