Jag tror att det är något som är galet med mig.

Staring at the broke street light
Jag blir så stressad när jag tänker på framtiden. Som sagt så har jag ingen aning om vad jag vill syssla med, och det driver mig till vansinne. Jag lär behöva ett jobb i sommar, men frågan är vad man kan få tag på? Alla tankar om vad som ska hända efter studenten känns mer förvirrande än någonsin... Hej min kära vän, ångest, det var ett tag sedan sist.

So if I call will you be there?
Det är kanske därför som jag har funderat på en del småsaker, såsom vad jag verkligen uppskattar. Och jag kommer hela tiden tillbaka till att det är just de där små stunderna. Ibland kan det räcka med att man får en promenad med solen i ryggen, eller när Ulit lägger huvudet i min famn bara för att få lite omsorg. Något jag verkligen uppskattar är omtankar. Ni vet, som när någon skickar ett sms med något kort, men som rör en eller bara att någon säger att man faktiskt är en okej person. Det är de små sakerna som gör skillnad.