Efter några dagars depp så kanske det är dags att börja vända på det här. Se vad jag har och uppskatta det. För som en vis vän sade till mig - "det löser sig". Och han påpekade även under en skypefika att det finns människor som vill vara med mig och som bryr sig på riktigt.
Det är ju sant. För jag har ju en Martin som bakar tårtor åt mig när jag fyller år.
Tårta, små blå och goda vänner - det är lösningen på det mesta. Matilda fixade även lite You will survive-musik åt mig. Plus en jävla massa 90-tals musik, med koreograferad dans.
Det är nyttigt med hembesök. Speciellt när man får träffa kusinbarn som endast är 6 veckor, som somnar i famnen på en. Speciellt när man får ta långpromenader i en färgsprakande skog och lyssna på tystnaden. Speciellt när man får god mat och gott vin. Speciellt när man får träffa barndomsvänner och kika i fotoalbum. Speciellt när man somnar med en spinnande katt vid sina fötter.
