Det har varit en hel del Orup den senaste tiden. Jag tänker inte klaga.

Jag tänkte mest konstatera hur förbaskat fint det är när man en vacker vårdag får en LP i handen (inslagen i tidningspapper). Sedan att jag inte kan få till Orups crazy eyes är ett nederlag jag får lära mig att leva med. Han har blivit ett självklart val när jag & min kära Jens har behövt tagga till. Eller så har jag skällt ut DJs för att de inte har haft "Jagad av vargar" till hands. Därtill så tvingade jag med Karin att se honom live i Linköping. Vi smet ifrån fulsittning, utklädda till hiphopare, och skrålade högre än alla medelålderspar. Det i sig var ju ingen utmaning. När jag insåg att febern höll på att ta över i fredags så bestämde jag mig för en snabb reträtt hemåt, men blev stoppad av ett par killar som ville diskutera Orup. Ja, jag hittar inte ens på. Så det blev en lång diskussion om favoritlåtar och om GES. GES som jag faktiskt såg när jag var läskebacksliten (alltså när jag var så liten så att jag fick stå på en läskeback i Borgholms Slottsruin). Och idag när eftermiddagsfebern hade mig i sitt våld så dyker han upp på svt, som en räddare i nöden. Tack Orup!