Now you're just somebody that I used to know

Jag gillar när jag knappt har tid. När allt rusar förbi och när man plötsligt finner sig själv stillastående för att hinna andas in allt som händer. Dumt att klaga egentligen.

MEN, så uppskattar jag ju att strosa runt själv. Bra musik och laga mat. Speciellt när jag hittar lite besatthet till någon låt, såsom denna. Det verkar som om betingning inte fungerar på mig. Jag har fått dille på cole slaw, kyckling, beasås och vitlöksbröd. Har tappat räkningen på hur många kvällar som jag har ätit det i höst. Det intressanta är att jag varannan gång får ont i magen. Riktigt ont. Trots detta så fortsätter jag att längta efter det. Man kan ju tro att jag borde sluta gilla det, men icke.

Jag har även fått reda på att mitt knä är paj. Lyckades antagligen förstöra det förra vintern då jag var lite väl envis med träningen, trots snö och is. I alla fall så vet jag vad det är och efter nyår så ska jag börja med 12-veckors rehabiliterinsträning. Jag är jäkligt taggad, för jag kommer få löpträna utöver de dagliga övningarna!

Ikväll är jag fruktansvärt upptagen, har Jamie Oliver på mute och lyssnar på Gotye. Äntligen har Somebody that I used to know kommit ut på Spotify. Så jag tänker ha den på repeat tills grannarna klagar och nynna med You can get addicted to a certain kind of sadness. Jag älskar att gräva ner mig.