Vår. Och sommar. Och vår. Sen sommar.

 

Det har varit en riktig fin vår. Fullspäckad och bitvis jobbig, men riktigt fin nu i efterhand. Sedan blev det visst sommar. Och sommar var det, tills våren var över. Och nu har det åskat och regnat så nu är det verkligen sommar. För det är ju snart midsommar och därmed min födelsedag.

Fint.

Det är fint nu.

Champangefrukost

Imorgon är det dags igen! Det ska bli champangefrukost och mys nere i Trädgårdsföreningen, innan det är dags för Sommar-X! Vädret ska vara lika fint som förra året, helgalet ju!
Och, en liten sak - MARTIN ÄR HEMMA!

Oh, I'm alive!

Imorgon blir det Norrköping för att hälsa på Jokke och för att se Billie. Jag känner mig redan övertaggad och appepp, ser fram emot att sjunga med Lars om hur glad jag är för att jag lever. För en del dagar har man inte större krav än att vara vid liv.

A mouth full of words and my pockets full of melodies

Tycker om att fliken, på blogg.se när man ska göra ett nytt inlägg, heter något så vackert som "Skapa".
Jag håller annars på att bli lite ordblind, såhär i rapportskrivartider.

Fast jag måste notera vädret ännu en gång. För när man kan spendera en fredagskväll på en balkong med nära vänner och ett glas vin så måste man ändå vara tacksam för vädret. Kvällen till ära bar JAG en blommig klänning och jag frös inte ens när vi cyklade ner mot Klubb Din Mamma vid elvatiden. Parkhäng tillsammans med en god vän, en fisförnäm pudel och ett korsord går inte att klaga på.

Sedan så vill jag bara jubla, för jag har kunnat jogga utan en enda känning i knät! Det tog ju bara ett halvår innan det släppte... Nu är det upp till mig att inte köra på för hårt, så ikväll blir det nog bara en powerwalk i den tokgröna skogen.

Förresten så sms:ade Jokke att Billie the vision & the Dancers spelar på Trappan på fredag. Låter som om det kan bli ett avslut på den här terminen som liknar förra årets väldigt mycket, fan vad fint.
För allt man behöver är såpbubblor.

SOF

When I look into the mirror

Att vara själv är en konst.
Jag tror att jag håller på att bemästra den, men det är väl så när man väljer ensamhet.
Som Ola Salo skulle sagt:
Men ensamhet är viktigt, i alla fall för mig. Tid att reflektera, låta tankarna komma och
lägga allt till rätta.
Att vara själv är en konst.
Jag försöker ständigt bemästra den, och jag gör små, små framsteg. Men det är ju också lättare när man själv väljer sina ensamma stunder.
Som Ola Salo skulle sagt:
You get so silly when you're lonely
And you think that you're the only
who'll say:
I hope that someone's gonna call
and tell me this night is over

Men ensamhet är viktigt, i alla fall för mig. Tid att reflektera, låta tankarna komma och tid för att lägga allt tillrätta. Det är tid för att ta hand om mig själv, både fysiskt och själsligt. För det finns en viss charm med att krypa ner, nyduschad, i en nybäddad säng med en doftande syrénkvist på nattduksbordet.

Mest fågelkvitter

Gillar galenskap. Såsom att det kan komma snöoväder och att några dagar senare ligga i en park, iförd bikini och shorts. Tillsammans med ost och vänner.

Jag är dessvärre en vädermänniska. Blir överlycklig av sol, grinar av regn och blir tyst av snö. Det hela medför dock att en kväll spenderad på en solig balkong kan bli en veckas höjdpunkt, trots att sällskapet var hemtenta och en stråhatt. Att jag då självklart drar på mig lite halsont och huvudvärk ingår mest i den vanliga rutinen.
Så det är väl bäst att njuta vidare av medvetandefilosofi och vårsol.
För ibland är det väldigt svårt att säga hur man känner.

Det sägs vara maj...

Det blev kallt, så jag är tillbaka.
Så kallt att det kom snö över Linköping. Det blir väl lätt så om man har lagt upp vinterjackorna på vinden. Det är väl så när det är några dagar kvar till Utekravallen, fast vad gör det när The Sounds ska spela.
Annars har det varit lite mycket skola den senaste tiden. Och så kommer det nog vara ett tag fram över. Så nu tänker jag däcka i sängen.

Håll drömmen vid liv

Det blev varmt och vackert väder. Så jag försvann. Försvann ut i solen så fort jag inte satt fast på campus.
Det är drygt en månad kvar tills allt är över för termin fyra, tiden springer fort. Detta innebär också att det närmar sig till Martins hemkomst, tur det - för han är efterlängtad.
Det är söndag, så jag glider runt i mjukisar och försöker vända rätsida på min lägenhet efter valborg. Det blev en trevlig dag med mycket trevligt umgänge! Men idag är det bara tvätt och artikel till seminarie i medvetandefilosofi som gäller.
Ciaoo.

Varma vindar

Vår, vår, vår!
Cyklade hem ifrån campus vid nio-tiden ikväll, det var varma vindar och luktade vår. Fantastiskt! Sedan att jag faktiskt hade pluggat fram tills dess är en helt annan sak.
För det har varit fina dagar nu, både vädermässigt och ja, livet i allmänhet. Det är fullt upp, men det är väl så det ska vara? Idag blev det motionsspåret, lunch på stan och även årets första glass på Bosses.
Bilden är tagen för ungefär ett år sedan. Då med labb & Corona i vårsolen.

Oväntat.

Pappa pratade om melodifestivalen senast vi sågs och att det fanns en låt som var "himla cool". Tänkte väl inte mer på det förrän nu, när Karin hade lagt till en låt i vår gemensamma lista Ponnyklubben. Det roliga är nu att Karin har lagt till den låten pappa pratade om. Slutsatsen måste väl vara att de har likadan musiksmak? Sjukt oväntat.

I hennes små skor fick vi båda leva

Håhåjaja.

Det är redan ikväll dags att förbereda sig för en tung morgondag. Det är visserligen inte skola vi pratar om här. Det är hederlig
träningsvärk. När jag blev av med hostan och plusgraderna kom så tyckte jag att det var dags att ta tag i mitt liv igen. Idag testade vi på något nytt också - vattenträning. Därför lär jag känna av några nya muskler imorgon.

Annars måste jag säga att mitt liv tamejfan är kalasbra just nu. Skolan är spännande igen med start av nytt projekt. Vädret tillåter solglasögon, skinnjacka och converse. Goda vänner med tid för umgänge. Och det finns en kille med glimten i ögat.


Och på fredag blir det Säkert!.

Inte riktigt en studenthelg.

Förra veckan präglades av släkt och upplevelser som tillhörde det ovanliga. Min kusin och hennes dotter på sex månader som upp och hälsade på ett par dagar. Kan ju säga att det var lite ovant med en jollrande bebis i sängen på morgonkanten, men ack vilket charmtroll!

Helgen som har passerat var en riktig familjehelg, dock i Stockholm. Vi hälsade på brorsan och firade mammas födelsedag. Det blev musikalen "Leva livet!" och fantastisk mat på Berns! Som sagt inte riktigt vad man gör varje helg, framför allt inte när man är student!

Well all that's very nice but this is still a song against life

Så ramlar man dit igen.

Jag sitter här och försöker göra en uppmuntrande vår-lista på Spotify. Vill hitta ljusa slingor, gärna med gitarr och lite synthar. Blandar lite gamla trotjänare med nya hoppfulla kort. Men så snubblar man över något fantastiskt som man glömt bort. Åh,
David & the Citizens.

För vem faller inte för Song against life, Until the sadness is gone eller A Heart & a Hand & the Love for a Band?


Ska försöka hitta tillbaka till min lista, dagens vårtips ifrån ett regnigt Linköping är iaf denna.

Vackert Väder som Hellman skulle sagt.

Eftersom jag har valt att omfamna min klyschiga läggning så tänker jag rent av vara lite präktig en onsdagskväll som denna. Därför vill jag uppmana alla att klicka in på svt-play och se denna dokumentär. Den känns väldigt aktuell då det var internationella kvinnodagen igår.


Men för att inte helt gräva ner mig i moralkakornas träsk så bjuder jag på lite lättsamma bilder! För mitt liv är sannerligen lättsamt och ganska fantastiskt rent av! För vem kan klaga på ponnytatueringar, Daniel Adams-Ray, semlor och vårväder?

Tummen upp.

Man borde göra tummen upp oftare.

Oftast är det när det är fint väder och man är i gott sällskap som man känner för att slänga upp tummen för att visa hur nöjd man är. Men för en som är så klyshig som jag är, så måste jag ju tycka att man borde göra det oftare. Visst är det lättare att uppskatta livet när man är lite solbränd och salongsberusad, men idag är det grått ute och min joggingtur gick inget bra. Trots detta känner jag lite för att göra tummen upp.

 

För rostad macka med marmelad.

 

Äntligen!

 

I tisdags så tog vår lilla tonåring steget in i vuxenvärlden och blev 20 år! Karin kan äntligen gå på systemet! Detta firades med en massa plugg, flams och ballerinakex. På kvällen blev det Ponnyklubben-firande med skumpa, godis och film. Jag hoppas att hon blev nöjd med sin dag, i väntan på lördagens firande som innehåller både hemligheter och Daniel Adams-Ray på Kårallen!

Obildat.

Puss och kram för fan.

We all kick the bucket in the end.


Imorgon åker jag på
rehab. Hem, alltså.





Blew up my TV. It' was numbing my brain to be thinking
the same as million other people all feeling afraid of the same thing.

Tidigare inlägg Nyare inlägg