Trött, trött & trött.

Fast jag måste säga att jag har haft mig en mycket roande kväll. För det är så här att Nathalie har bestämt sig för att övervinna några av sina rädslor (en idé som är mycket beundransvärd). Och det visade sig att en av dessa rädslor är hästar. Händelsevis så råkar jag ha tillgång till en gigantisk men mycket vänlig sådan. Så ikväll var det dags för Nathalie att besöka Ulit. Hon var jätteduktig och vågade till och med följa med ut i hagen när jag hämtade monstret. Sedan så agerade hon hinderpersonal ett tag innan det var dags för hennes (ny)debut i sadeln. Efter ungefär tio minuters velande så var hon uppe de 170 cm. Och då skötte hon sig exemplariskt! Problemet kom när hon skulle av, haha. Förlåt gumman, men varken Ulit eller jag förväntade oss en kvarts lång avstigning!