Åh.

Ni vet den där känslan som slår en i magen med ett "helvete vad bra det är"? Dirty Pretty Things lyckas fortfarande med det. Det är alltid som ett musikaliskt uppvaknande när man sätter på en av deras låtar. Som Doctors & Dealers, som jag inte trodde kunde bli bättre - men ack vad fel jag hade. Carl Barât och resten av bandet höjde låtarna till en ny nivå på Debaser i Stockholm. Och jag kan inte bli av med den där wow-känslan.

Glastonbury 2007