Ibland tror jag att jag är lite knäpp. Men bara lite sådär förvirrat knäpp. Som när jag tittar ut ur nätdörren och INSER att vi bor jäkligt fint. Speciellt såhär på sommaren, när gräset är klippt och blommorna blommar. Aha-upplevelse i mitt egna hem.

Så då beslutar jag mig för att ta en fika i solen på verandan. Och jag kommer på hur gott det är med gurka på macka. Ja, nu ska ni inte tro att jag inte ätit gurka innan (dock mest för att jag tror att grönsaken som består av typ 90% vatten ska vara hälsosam för mig). Men Micke har lärt mig ett knep som verkligen få mig att uppskatta gurka på macka - men det tänker jag hålla hemligt.

Och jag käkar polarmacka - hur vintrigt kan det bli? För jag tänker polarmacka, skuren som ett segel och med greveost på tillsammans med en kopp varm choklad. Det ska vara sådär så att Julia och jag ligger under stora bordet i finrummet på rygg med fötterna på elementet för att få lite känsel i dem. Det är då tillsammans med mackorna som man vet att man har haft en bra dag i pulkabacken.

Så jag sitter i solen, äter polarmackor och betraktar min axel som är knallröd, varm och lite svullen. Ja, för trots polarmackorna är det sommar - och jag blev biten av en blindning när jag var ute o red idag. (ETT jävla bett, EN jävla blinding ger mig en sådan axel?!!?)