Jag har funderat. Och funderat. Över vad som är det bästa med att vara hemma ett par veckor. Ett tag tänkte jag att det var julklapparna, att få fina saker av släktingar (och egengjorda smycken av Nathalie). Sedan tänkte jag att det var att få äta riktigt mat, jag har frossat i hemmagjorda köttbullar. Därefter var jag övertygad om att det var bilåkandet, att få skjuts när man ska festa. Igår kväll så funderarade jag på om det inte var den totala tystnaden när man ska sova, inga bilar eller grannar som stör.

Men imorse kom jag fram till vad som är det bästa. Det är att på morgonen tassar det in en katt (antingen så buffar hon upp dörren själv eller så öppnar någon vänlig själ den) som hoppar upp och kurar ihop sig vid mina fötter.
Sedan spinner hon.