Psykbryt. Ett alldeles för välanvänt ord de senaste dagarna. Speciellt i fredags angående hästen, sedan har det mest associerats med mig.

Fast jag antar att det är många med mig som är i denna sitsen. Jag har precis insett hur läskigt det ska bli att flytta hemifrån. Därför har jag rymmt ner till Lund nu (logik?!). Allt kommer ju antagligen lösa sig och blir jättebra, men det är just den där läskiga känslan inför något nytt och förändring. Jag vettesjutton hur jag ska klara mig utan min katt, ett knakande hus om kvällarna, min skog bakom huset och alla andra små saker som gör det till mitt hem.

Självklart ser jag fram emot en massa saker, missförstå mig inte. För det kommer bli så spännande med nya människor, faktiskt få lära mig något (hör och häpna jag ser fram emot skola!) och allt därtill. Det kommer bli en start på något nytt!

Men nu ska jag tröstäta lite B&J och tycka lite smått synd om mig själv.