Jag har ramlat dit förut

Jag ramlar dåliga gatan fram
Jag sitter här och funderar på allt vad studenten egentligen innebär. Det är slutet på en era och början på något nytt. Självklart känns det skönt att slippa lektioner och dylikt, men det är ändå en trygghet att ha någonstans att gå. Man träffar vänner naturligt och man får en gemenskap. Det bästa har nog varit att slippa fatta några stora beslut själv. Men nu är det dags, dags att ta steget ut i livet. För nu måste jag börja bestämma mig för vad jag ska göra av mitt liv. Fast det låter vi vara osagt just idag, och återgår till att njuta av sista veckorna i skolan.

Det finns en gata där alla kan mitt namn
Dock är det ju inte så mycket skola, idag börjar jag vid kvart i tolv, inte något jag klagar över heller. Vi har några saker som ska avslutas och lämnas in, vi är ju TE så vi får vara slappa och sega. Tror även vi ska börja sätta ihop ett kollage med bilder från våra tre år på Åkrahäll. Jag vet att det finns alldeles för många bilder, haha! Kan då också tillägga att min pappa tyckte att jag fanns med på lagom många sidor i Greber, haha!

Ge mig dans, dans, dans!