Tänka sig att solen lyckades visa sig idag! Alldeles lagom tills jag hade kommit upp i sadeln, så jag och Ulit njöt i fulla drag i förmiddags av solskenet.

All my life i've been fall- fall- falling apart,
Alexander ryckte in i måndags, till Halmstad. Känns verkligen inte roligt, men problem är till för att lösas och hinder till för att ta sig över. Helt plötsligt har jag fått en massa tid, vilken är rättså ovant. Både välkommet och inte. För mycket tid är farligt för en sådan som mig, speciellt när man känner saknad.

But it's not the fall that hurts
Så jag har verkligen sysselsatt mig den här veckan. Caesars Palace har varit uppmuntrande och en blandskiva har flitigt snurrat i bilen. Tänkte att jag skulle börja springa nu också, kan säga att träningsvärken efter första rundan precis har släppt. Jag har även betalat räkningar, ridit, bakat, städat och pluggat. Tjenare, när blev jag så vuxen och flitig? Neej, det lär gå över.

It's when you hit the ground
Jag verkar ha rätt så okej övertalningsförmåga - för imorgon ska vi i klassen till Äventyrsbadet i Kalmar! Efter lite småprat om simning kläckte jag en idé och så var hela klassen på. Så Martin och jag bakade muffins till fikat och Robin har lovat att ta med sig saft. Visst är vi lite gulliga?