Jag var en såndär hemsk lillasyster. En sån som gjorde allt för att testa sin storebrors gränser och tålamod, lyckligtvis så har jag en bror med ett enormt tålamod. Och jag är förbaskat glad att han fortfarande har tålamod med sin lillasyster. Tiden går och jag vet inte om vi förändras så mycket, för jag kommer alltid vara en jobbig lillasyster.
Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i
Det händer mycket, inte konstigt med överbelastning. Men jag antar att det som vanligt handlar om djupa andetag för att hitta fokus igen. Jag är bara lite ur fokus för tillfället.
För jag har trillat dit, jag har fallit, jag har vaknat
Helgalen helg, helt fucked upp - precis som det ska vara.
Håkan Hellström levererade vid sin turnéstart i Linköping, fantastiskt fantastiskt. Funderar på om det kan vara femte gången jag ser honom, något i den stilen iaf. Låten som växte mest live var helt klart Man måste dö några gånger innan man kan leva.
(Äsch, näsa är överskattat.)
Den så omtalade Ponnyn. Jag tror inte att mina föräldrar insåg vilken bra present de där My Little Ponysarna skulle bli. För jag menar, jag är snart 22 år och jag (vi) leker fortfarande med dem. Jag tycker även att Ponnyn har mognat och vågar numera följa med på resor till Singapore.
Så det är samma leksak som jag hade när jag var 5 år och hon är kvar, även om hon har trassligare hår och har badat med eremitkräftor på andra sidan jordklotet.
Glastonbury 2007
Mest omtalade: Ponnyn
Mest saknade: Martin
Tänk även på att detta är året då Ponnyklubben grundades.
Jag befinner mig i mitt barndomshem. Sitter i soffan med en knäppkatt och med en mamma. Vi tittar på finalen av "Ung & bortskämd" och vi förundras över dessa ungdomar. Det är lätt att inse hur man inte vill ha det, men samtidigt uppskatta de sakerna som ens familj gör för en.
För man ska ju inte sticka under stol med att det är härligt att komma hem och bli lite bortskämd. Som på min födelsedag, som inföll på midsommarafton, så fick jag frukost & tårta på sängen.
Det fanns en tid då jag hade mörkt & söndertuperat hår. Under den tiden fann jag många goda vänner. Många goda vänner som jag fortfarande håller kära. Och idag är en sån dag som jag blir påmind om det.
Som att den enda som kom ihåg (ja, tro inte att jag kom ihåg heller) att jag har namnsdag idag är en kille som spenderar sina dagar på andra sidan jorden. Men nog väckte han mig med en grattis-hälsning ändå.
Och jag har fått en fint samtal ifrån en god vän som förklarat, lite salongsberusad, hur vi är "bff for life".
Inte nog med det, jag fick även en komplimang ifrån en vän i nöd som uppskattade min omtanke.
